Långflygning 090401Eva håller väl koll på vädret och alla vindar i vårt område. I slutet på mars upplyser hon mig om att "på onsdag så finns möjlighet att flyga för Stora Steget". Jag kollar väder noga för att se om hon har rätt och givetvis verkar det så. Ut med SMS om flygning och några modiga Gun, Iris, Rune och Bror tyckte detta lät spännande. Efter noggrann planering så bestämde jag mig för att starta i Charlottenberg. Allt flöt på enligt plan, på 9000 fot och med 40 km/tim närmade vi oss Säffle. Jag gick ner till 2000 fot och svängde av mot Bengtsfors. Visserligen var farten inte lika hög (vilket prognosen hade lovat) men att flyga till Bengtsfors eller Ed skulle inte vara något problem. Vinden avtog dock ytterligare så 15 km från närmaste fält insåg att det inte bara var Högsäter som skulle vara svårt att nå utan även fram till första landningsplats. Äntligen framme vid fältet var termiken i full gång och jag lyckades inte landa ballongen utan åkte fram och tillbaka över skogen. Efter ett par försök att nå fältet, jag var verkligen nära att lyckas men ett hus mitt på gjorde att jag inte vågade, fortsatte vi över ett litet berg. Men nu ville inte brännaren ge ifrån sig tillräcklig värme längre, berodde det på att gasolen höll på att ta slut? Det blev alltså stopp uppe på bergstoppen. Som tur var i en liten glänta. Väldigt mysigt om man inte hade haft en stor strandad ballong. Vi lyckades får ner hela ekipaget. Tur att det var utför. Jag vet inte om markägarna var så imponerade, de öskade mig bätte lycka med nästa flygning. Vi kom 93,57 km efter nästan fem timmar. //Kenneth
Som ansvarig medflygande observatör för långflygningen den 1 april mellan Charlottenberg (Värmland) och Skåpafors (Dalsland) med luftballong SE-ZGE och Kenneth Olsson som pilot önskar undertecknad yttra sig över avlämnad rapport. Förplanering, beträffande väder och rutt, stämde väl med utfallet av den drygt 90 km långa flygning som ingick i "Stora steget-försöket". Pilotens upplägg från start och planerade justeringar i höjd och sidled vittnar om god kundskap, förutseende och en klädsam ödmjukhet inför händelser som kan uppkomma under en flygning kring 5 timmar. Avlämnad rapport vittnar om den fina inledningen från starten i Charlottenberg med stadig höjd på omkring 9000 fot och en behaglig hastighet kring cirka 40 km/tim. Passerade Åmotsfors, Arvika och på västra sidan av Glafsfjorden flög vi mot Säffle och Vänerns solglittrande strand. Över värmlänska Högsäter(Norr om Gillberga) genomför piloten så den planerade kursändring och justering i höjdled. Hade piloten istället valt att flyga vidare ut över Vänerns vida vatten skulle reckordet för cuppen slagit lätt med den gynsamma fart ballongen då hade. Planeringen var dock att komma så nära Högsäter i Dalsland som möjligt. På cirka 2000 fots höjd blev förutsättningarna lite annorlunda. Kursen mot Bengtsfors var inte stabil och vindarna började nu visa ointresse för att föra ballongen till slutmålet i Högsäter innan gasolen tog slut. Polisens fartkontroll på E 18 tog ingen notis av ballongens framfart vilket tydde på att farten inte var för hög. När ballongen närmade sig Bengtsfors blev färden verkligen långsam och kontakten med följebilen skvallrade om att det troligen blir norr om Skåpafors som en landning är möjlig, om gasolen räckte. I detta läge kom vindens makt över en luftballong att demonstreras. Den fruktade termiken gjorde sig påmind och trots pilotens skickliga manövrering kom landningen inte att bli optimal. Två gånger gjordes försök att nå den eftertraktade ängen men landningen kunde inte genomföras där. På Google Earth kan man följa den spännande resan från värmland ner till de dalslänska skogarna. Just skog finns det mycket av i dalsland och speciellt kring planerad landningsplats.Nåväl efter ett antal upp och nerturer med ballongen landade vi i god samklang med naturen bredvid en stor tall på en bergshylla. Även observatörer har ibland frågor som inte alltid får några klara svar. Ett var varför kronlinan bör ha den tjocklek som den har? Nu efter vår landning inser observatören fördelen med att ha en grov kronlina, när den "goda" kontakten mellan tallen och korgens överdel skapades uppstod en viss spänning som var till stor nytta. Transporten av ballong och utrustning ner till farbar väg vidtogs. Snabbt och utan komplikationer, mycket kanske på grund av uppropet "Rädda Gun". En spännande flygtur var så till ända med en liten bitter smak över att piloten inte hade vindarna på sin sida under senare delen av flygningen. 5 timmat i luften är visserligen ett rekord i sig men med samma förutsättning som vid start hade Högsäter varit inom räckhåll. Det kommer säkerligen flera tillfällen att slå nuvarande rekord och dagen flygning gav ny kunskap. Att det var den första april flygningen genomfördes hade nog ingen inverkan tror observatören. //Rune Bilder från flygning finns här
|
