Vanjas första flygning

Högsta vinsten

Klockan 8.15 skulle flyget gå. Vi var där i god tid, klockan var bara 7.00. Plats 138E visade sig vara nästan längst bak i flyget. Det var ett öronbedövande väsen, motorerna måste sitta långt bak. Vi trycktes bakåt och steg upp, kikade ut och kunde se ett fantastiskt Göteborg med skär och kobbar. Sedan flög vi i över havet nästan hela vägen ner till Madeira. Vi dönar fram i 5 timmar, kan nästan inte prata med varann. En veckas fantastisk semester med fina vandringar. Dags att åka hem. Det är ett askmoln ivägen och vi blir ett dygn försenade. Landar på Arlanda i stället för Landvetter. Under veckan har jag fått flera sms från ballongklubben. Flygning i kväll kl 17 ... Shit, där missade jag det.

Men, nu har jag gjort det. Flugit. Flugit ballong alltså. Den 3:e maj år 2010 hände det. Det är andra gången jag möter upp på torget i Högsäter. Högsäter som för mig varit en plats man passerar på väg till Uddevalla för att sedan fortsätta till Göteborg. Det enda jag vetat om Högsäter är någon historia om att man förväxlat ritningar så att man fått en alldeles för stor kyrka. Här på torget möter jag idel trevliga, varma och glada människor. Vi hälsar på varann och småpratar. Så kommer piloterna Kenneth och Eva med sin folkabuss. Jag spanar och lyssnar in allt som händer, allt är nytt för mig. Fram med kartor och rapporter om väder och vindar.

Efter en del funderande beslutas det att vi skall bort mot Kroppefjällskanten närmare bestämt Tveten. Alla som har mött upp idag "knör" in sig i bussen. Finns det hjärterum så finns det… Eva ställer frågan - vilka skall flyga i dag då? Det blir ovanligt tyst i bussen, vilka flög i går då..? Jag tycker Vanja skall flyga idag, säger Eva. JAG, skall jag flyga - redan, jag har ju bara varit med en gång. Jag blir jätteglad och lite pirrig, åhå, åhå jag skaaaal flyyga tänker jag.

Vi kommer fram till den utvalda platsen och alla sätter igång med stor vana och effektivitet och plockar fram allt material. Jag försöker hänga på så gott det går, tar nog ett tag att lära sig allt det här. Snart är ballongen luftfylld, brännaren körs igång och snart reser sig ballongen mot en nästan klarblå himmel, några moln ligger och lurar mot solnedgången. Kenneth är dagens pilot och jag kommer att få med mig Cathy, Trevor och Bengt upp i korgen. Känner att det pirrar lite extra, hur kommer det att kännas - tänk om jag ändå är höjdrädd. Jag vet ju att jag inte gillar att åka berg- och dalbana och att gå nära stup är inte trevligt. Men flygrädd har jag aldrig varit. Nej, det här blir fantastiskt - det vet jag.

Jag har fått order om att gå upp i korgen direkt ballongen är rätt. Plötsligt är jag där, vi lättar. Jag svävar. Otroligt, det kändes inte när vi började stiga. Jag känner en euforisk känsla, otroligt vi är på väg. Vinkar till de som glada står kvar nere på marken. Vi stiger. Sakta och fint tar vi oss fram över landskapet. Ser ner på den lilla ån som kringelikrokar sig fram. Allt ser så annorlunda ut uppifrån. Känns som landskapet komprimeras på något konstigt sätt - man ser allt, husen ligger utspridda väl avgränsade med sina täppor, odlingar, uthus. Blicken hoppar vidare till nästa gård. Ser inget folk - de är nog inne och äter och vilar efter dagens vedermödor.

Vi som är i korgen småpratar och kommenterar det vi ser. Kenneth kör igång brännaren då och då, det avbryter direkt samtalet som en pausknapp på CD-spelaren. Vi ser Hunnebergs platåberg i sydost och Kinnekulles branter stiger upp i öster. Vi ser en stor byggnad borta i Vänerkanten som Kenneth upplyser oss om att det är den stora silon i Brålanda. Jag njuter och super in alla intryck, känner mig lugn och trygg, detta är lång ifrån dånande flygmotorer och sittplats 138E och askmoln. Det blir nog mer ballong än charter i fortsättningen. Vi följer 172:an ett stycke och passerar vägverkets monument över att "där tog pengarna slut", en ful krater i naturen till ingen nytta - eller?

Nu svävar vi över ett skogsområde, här och där ligger en liten snödriva kvar som minner om vår bistra vinter. Samtidigt ser vi att våren är här, några björkar har fått pyttesmå musöron. Plötsligt sjunker vi och Kenneth frågar om jag är höjdrädd. Tycker först det är en lite konstig fråga i samband med att vi går ner i höjd. Snart förstår jag vad han menar, det är ju när det börjar gå neråt som det "pirrar". Nu förändrar sig vyn drastiskt, allt blir nära och jag studerar detaljerna. Trädkronorna ser ut som blommor, fantastiskt, kunde aldrig tro att det kunde se ut så här.

Nu närmar vi oss mellanlandning. Kenneth erkänner att detta var en hans bättre landningar - mjukt och fint. Jag känner mig privilegierad, får stanna kvar i korgen och fortsätta flygningen och får tre nya kamrater den här gången är det Rune, John och Gun-Lis som kliver i korgen. Den trivsamma och gemytliga stämningen fortsätter. Vi ser några rådjur som hoppar fram, de avslöjar sig lätt med sina vita rumpor. Jag känner igen Järbo skola, där strax nedanför ligger byggnaden med de roliga gamla godisautomaterna som mina nu nästan vuxna döttrar aldrig slutar förundra sig över.

Vi närmar oss landning. Jodå det blir en mjuk fin landning nu också om än i ett dike, inga problem. Vi ser följebilen som tar sig på slingriga vägar mot oss. Ett par killar på cykel dyker upp och kollar in vad som händer. Jag kliver ur korgen. Ibland köper jag en trisslott och hoppas på högsta vinsten - men nu tror jag att jag fått den. Detta var en upplevelse utanför det vanliga, jag är helt klart en rikare människa efter detta. Allt packas ihop.

Efter följer sedvanlig ceremoni för förstagångsflygare - jag är huvudpersonen - det känns kul. Champagnen öppnas medan Kenneth berättar anekdoten om de första ballongflygarna, det känns högtidligt. Jag knäböjer och får de ädla dropparna över min hjässa. Erhåller då stolt titeln Markgrevinna af Holma efter platsen vi landat på. Nu är det dags för kaffe och sockerkaka, gott. Nu sitter jag nöjd och fylld av intryck, varmt hopklämd bland trevliga kamrater i bussen på väg tillbaks till Högsäter med sin stora kyrka.

Tack alla ni som gjorde detta möjligt. Vi syns snart igen.
Markgrevinna af Holma
(Vanja)
Svarttjärn den 4 maj 2010

Mera bilder från flygning finns här