Hämtat 2008-07-28

Bilderna tagna av Eva Olsson

Till viss del kan jag förstå piloten Eva som i går kväll istället för att landa mitt bland oroliga hästar satte ner mig på detta hygget men ... att hon sedan lämnade mig ensam här under hela den långa natten har jag svårt att förstå. Att hon nu tittat till mig under dagen och också pratat om olika sätt för att jag ska kunna komma hem igen har ändå varit en liten tröst för mig.

Men vad glad jag blev framåt kvällen när jag såg 13 av mina goda vänner från klubben komma gående.

Och de såg faktiskt glada ut för att se mig också!

På trygga starka axlar fick cylindrarna hjälp ut från hygget.

Varför de sedan skulle bära korgen på tvären så det blev extra trångt mellan träden vet jag inte men även korgen kom lyckligt fram till bättre väg. Men jag tyckte allt bra synd om Barbro som ramlade flera gånger - tänk att offra sig så för min skull!

Eftersom detta var en av sommarens varmaste dagar med 39° i skuggan så unnade jag dem verkligen pauserna de tog för att dricka rikligt med vatten.

Till slut bar de även ut den sista, men tyngsta, delen av mig - själva höljet eller det som de flesta människor brukar kalla för ballongen.

Jag har allt hört att Helge Blom ska vara en av de snällaste och mest hjälpsamma människorna i Stigen och nu är jag helt övertygad om att han verkligen är det. Han körde mig nämligen väldigt varligt sista kilometern ur skogen på "sitt" fina motionsspår. TACK Helge!

Ett väldigt stort tack till alla medlemmarna i Dalslands ballongklubb som var med och hjälpte mig hem igen.