Flygning 2016-07-08

Foto: Cathy Finbow och Eva Olsson.

När

2016-07-08
Var Kåtebol - Steneryr
Pilot Kenneth Olsson
Crew 9
Flygtid 1 timma 10 minuter

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Du kan se Kenneths flygning i Google Map  eller Google Earth

 

Denna gången ska du verkligen få höra hur en flygning går till! För nu är det BALLONGEN som får chans att för en gångs skull berätta sanningen (ballongens subjektiva sanning /redaktionens anmärkning).

 

 

Ballong säger de - hahaha!!! Medlemmarna brukar åka runt i föjebilen och leta startplats. Folk strömmar ur bussen, en liten heliumfylld ballong släpps iväg och så kommer det någon som ser den lilla ballongen stiga uppåt och frågar vad som händer. Och vad får de för svar - "vi flyger luftballong" och så hoppar alla in i bussen igen och åker vidare. Kvar brukar stå en mycket fundersam person och undrar vad vi verkligen sysslar med.

 

Det är så intressant att inifrån släpkärran höra medlemmarna stå där och diskutera vid samlingarna inför flygning. Ja först av allt brukar det ju bli prat om så mycket annat än ballongflygning. De brukar säga till sitt försvar att det är så roligt att träffas och de har så kul tillsammans. Och det märks! Jag förstår när jag hör dem prata att flera av dem som träffats tack vare mig och Dalslands ballongklubb även träffas en hel del då jag inte är med. Tänk va mycket bra jag har bidragit med!!! 

Idag följde de den heliumfyllda väderballongen med blickarna så länge de kunde se den. Jag lyssnar intresserat för den riktning och fart som den där lilla ballongen tar, ska jag också flyga sedan.

 

Kenneth som är den som ska vara pilot idag pratar om sydvästliga vindar och då kommer jag alltså att följa med vinden och flyga med riktning åt nordost. Kenneth föreslog Kåtebol som en lämplig startplats och jag blev riktigt glad för där intill Kåtebols festplats har jag fått starta många gånger - gott om plats och SÅ fin utsikt utsikt när jag väl är i luften. Trevor verkade dock inte lika glad utan förberedde sig genom att sätta på sig en speciell hatt för att lura en del knott och mygg som brukar trivas i Kåtebol att lämna honom ifred i kväll.

 

Äntligen!!! Så kom jag då äntligen ut ur släpkärran! Och de fantastiska medlemmarna behandlade mig snällt och visste precis hur de olika delarna skulle passa ihop.

 

Kenneth litar tydligen inte helt på mig utan plockade också fram lite annan teknisk utrustning som hjälp för navigeringen. Det är ju annars bara så enkelt att ser han bara till att elda lagom med brännaren så håller jag mig på den höjd där vindarna är som lämpligast. Men ... det kanske är sig själv han inte litar på (fniss).

 

Så kom det mest befriande tillfället ...  när ballonghöljet hjälptes ur säcken.

 

Jens-Erik gjorde ett litet fint paket av säcken - kanske hade han fått hjälp av Tomas som är expert på fina paket. 

 

Maud och Tomas hjälptes åt att fästa det stora tygstycket i toppen av ballonghöljet som gör att jag blir tät där uppe. Annars försvinner ju all luft och värme ut direkt där.

 

Snart hade ballongen gjorts startklar och idag blev det bara karlar i ballongkorgen. Kenneth gjorde några sista säkerhetskontroller och de övriga i korgen förberedde sig också på olika vis. Jens-Erik lekte linslus och från alla kände jag av en förväntan inför vilka äventyr som väntade. Ingen flygning är den andra lik!

 

Så var jag då uppe i luften. En sån fantastisk skön frihetskänsla och jag förstod på passagerarna att de tyckte samma sak. Vi flög över Tisätersjön och givetvis passade jag på att studera min vackra spegelbild lite extra i vattnet.

 

I närheten av Flatebyn i Rännelanda tvingade Kenneth ner mig till marken igen och gjorde att ...

 

... vindarna pinade mig lite extra och jag trodde nästan att luften helt skulle gå ur mig.

 

När följebilen kom fram till oss så hade Kenneth rett upp situationen så bra igen och jag stod där så stolt.

 

Men i korgen syntes fyra hjälplösa karlar och ...

 

... det behövdes hjälp för att de skulle klara sig. Nya gasolcylindrar levererades för att bytas ut mot tomma - bara för att jag skulle få möjlighet att komma upp och få flyga länge, länge.

 

Medan det grejades med diverse saker i ballongkorgen råkade jag få se min vackra spegelbild igen. 

 

Så bar det av upp i lufthavet igen med riktning mot Ånnerud eller Råggärd. Nu hade det blivit nya passagerare i korgen och återigen fick jag känna av passagerarnas magiska fascination för ballongflygning.

 

Visst stämmer texten på ballonghöljet så bra! En plats - allt du behöver! Det räcker med mig!

 

Följebilen höll sig föredömligt i närheten av ballongen. Men inte ville vi komma ner utan fortsatte flygandet medan Eivor fotade för fullt.

 

Och det var allt tur att Kenneth som vanligt hade gott omdöme, för under oss var det en hel del ledningar. Närheten till ledningar och master får mig alltid att bli förskräckt. Jag och sånt otyg passar definitivt inte ihop!

 

När vi närmade oss Råggärd så tvingade Kenneth mig närmare backen igen. Oavsett om jag flyger flera kilometer högt eller i trädtoppshöjd så är det fantastiska upplevelser. 

 

Det blev en lugn och fin landning men ...

 

... för att göra det lättare vid packningen flyttades jag försiktigt närmare vägen.

 

Så blev det dragkamp! Jag gillar inte när de drar i repet vid toppen och försöker tvinga mig att lägga mig ner. Jag kämpar emot för JAG VILL DEFINITIVT INTE LÄGGA MIG NER! 

 

Tyvärr lyckades de alldeles för bra - snart låg jag där i alla fall. Den där Trevor Finbow gillar jag inte!!! Han är alldeles för stark, det är inte första gången han vunnit vår dragkamp. Men de måste ju ha sett min protest, jag försökte ligga så stilla jag kunde med min varma luftbubbla.

 

För det mesta kallas jag bara "ballongen" men egentligen heter jag SE-ZGE. Till och med på Transportstyrelsen har de en hel hög papper med mitt namn och bland annat papperen som skickas in för den årliga tillsynen av mig med väldigt få anmärkningar.

 

Vid andra delen av flygningen var Maud med i korgen. Det var hennes första flygning och hon lät alldeles hänförd av kvällens upplevelser. Henne gillar jag!

 

Alla mina delar packades samman. Hela mitt stora fina ballonghölje kan utan luften med lätthet få plats i den lilla säcken.

 

Så stod vi där - Maud och jag! Båda tänkte vi tillbaka på kvällens fantastiska gemensamma upplevelse och drömde om kommande flygningar. Ett fint slut på kvällen, tänkte jag.

 

Men ... då kommer du och lyfter in hela mig tillbaka in i släpkärran igen i avvaktan på nästa flygtillfälle. Stängde locket och så blev det alldeles mörkt!

 

På väg tillbaka förstod jag att de tog en liten omväg för att se på de söta Alpackorna. Många fina kommentarer blev det men rösterna höjdes ytterligare då de strax efter fick se ett annat ovanligt djur - Lodjur.

 

Väl tillbaka vid torget i Högsäter hörde jag Kenneth berätta om mina föregångare i Frankrike 1783. Stort tack till bröderna Montgolfier som upptäckte att varm luft stiger och gjorde den första varmluftsballongen.

 

Nu var det inte jag längre som var i centrum utan det var Maud eftersom hon gjort sin första flygning. För alla förstagångsflygare över hela jorden hålls en ceremoni efter den allra första landningen. Glöm bara inte att det aldrig blivit av om jag inte varit med!

 

Maud fick knäböja framför Kenneth som döpte henne till Markgrevinna av Steneryr. Efter detta högtidliga tillfälle så blev det som vanligt fika och jag hörde deras sociala småprat. Jag längtar redan till nästa gång jag och gänget ska ut igen!